Blogguppdateringstempokomplex

Jag är inte en jätteflitig bloggare, jag skriver inte flera inlägg varje dag. Jag borde rent teoretiskt kunna blogga nästan hela tiden, men väljer att inte göra det. Men jag har fått komplex för att jag inte uppdaterar så ofta. Min goda väninna sen mer än 10 år Karin bloggar och skriver nya inlägg hela tiden. Har hon då inte barn, hus, hem, trädgård och grejer? Jo hon har två barn, en stor villa och en betydligt större trädgård än vår lilla plätt. Hur gör hon? Jag vet inte men jag är grymt nyfiken.

I lördags var vårt hus fint och nystädat inför 30års kalaset jag skulle ha i all enkelhet. Ett besök på IKEA och huset ser ut som vanligt igen. Skönt. Känns så kalt utan en massa kartonger och skräp i hallen och framförallt känns kontot igen. Det var lite förmycket pengar där ett tag. Inte bra alls. Skämt åsido. Nelly har nu fått sig en spjälsäng med madrasser och andra tillbehör som vi inte fått sen tidigare. Sängen klarade jag av att montera, men jag som trodde att jag kunde handskas med textilier kunde inte klara av att montera spjälskyddet i stoppad textil. Jag fick tillkalla Martin för hjälp, (det ska mycket till för att jag ber om hjälp när det gäller montering av IKEA varor) men inte ens med assistans kunde vi få rätt på hur det skulle sitta. Nu hänger spjälskyddet på tork för vi ska göra ett nytt försök med det för på förpackningen stod det att det krymper 3% vid tvätt. Det kan bli ganska mycket på över 2 meter tyg... Återkommer med resultatet.
______________

Nu vet jag hur Nelly låter när hon tycker det är för varmt i rummet. Inte roligt alls att höra det. Och framförallt inte när godavänner sitter i köket och jag har middag med dem. Men med gemensam kraft kunde vi hjälpa Nelly bli svalare och hon blev lugn igen. Martin tog tag i problemet och jag kunde återgå till mina väninnor. När de sedermera gått hem så blev jag lite konfunderad när jag inte hittade dem i sovrummet, för högst upp kunde de ju inte vara, där var ju släckt. Men tji fick jag, där låg de på en filt och sov så sött. Önskar jag hade haft kameran med mig och fotograferat dem. Men kameran hade ändå inte kunnat fånga känslan i rummet så det kan lika gärna få vara. Det såg så härligt och mysigt ut. Nelly med tummen i munnen och Martin ihopkurad på hans gamla babyfilt. Det blev varmt i hjärtat.