Veckan som gått

I veckan som gått har Nelly besökt våra arbetsgivare. Först följde Nelly med mig till mitt möte med min chef. Mycket trevligt. Hon skötte sig nästan exemplariskt. Hon var vaken men ville leka lite med sina medhavda leksaker och min chef ordnade med en banan till mellanmål åt Nelly. Tack så mycket! Min chef är gravid så det blev lite prat som graviditet, förlossning och livet efter graviditeten. Jag hoppas jag inte skrämde henne. Men jag är nöjd med mötet och det vi pratade om.

Andra anhalten var Martins jobb. Hans kontor ligger i Dockan området, där Kockumskranen stod tidigare. Vädret var strålande sol om än lite blåsigt så mackorna jag hade med mig åt vi på en bänk vid kajen. Härligt! Sen fick Martin stolt visa upp sin dotter för sina kollegor. Hon gjorde nog gott intryck på dem.

Hemma har vi fixat en del i trädgården. Vi har rensat ogräs i rabatterna och lagt ut täckbark i rabatten på gaveln mot lekplatsen. Ser supersnyggt ut. I lördagsmorse byggde Martin en spalje av armeringsjärn som han fäste på staketet med öglor Blev precis som vi tänkt oss och igår köpte vi en klematis och en vildkaprifol som ska klättra på staketet. Får hoppas växterna tar sig och förstår att de ska klättra.

Klematisen som höll på att dö förra sommaren pg en översvämmad kruka har tagit sig ordentligt. Skotten har redan börjat nå upp till spaljen vi har på förrådsväggen. Nu får vi bara hoppas att den blommar också och att krukan inte översvämmas i år igen.

Stora framsteg

Vilka framsteg Nelly har gjort. Det är knappt klokt.

Nu gillar hon att ligga på magen och leka. Hon älskar sina plastklossar och lådan till dem kan man ju också suga på. Klossarna är färgglada och lätta att greppa. Hon orkar resa sig och stödja på armarna och det gör att hon lärt sig snurra runt sin egen axel. Det går fort när hon snurrar också.

Sitta själv har hon testat i ett par sekunder sedan ramlar hon åt sidan. Men stöttar vi henne när hon ska sitta spänner hon benen och då går det inte alls. Lilla bustjejen.

Klappa händerna är en annan sak hon lärt sig. Hon ser så stolt och förtjust ut när hon klappar. Det kan jag förstå. Annars gillar hon att spela på läppen, dra med fingrarna på läppen och ibland ljuda små söta ljud. Mycket charmigt.

Om hon fortsätter utvecklas i samma takt så kommer hon gå ut gymnasiet nästa år...

Det är jätteroligt att hon börjar bli mer fysisk, men det ställer samtidigt högre krav på den som är hemma. Hon kan lätt rulla ner från dubbelsängen om vi skulle lägga henne där, samt att snart kommer hon nog förstå att det är roligt att peta på Dvd'n och förstärkaren. Säkerhetstänkandet kommer bli lite annorlunda framöver.

Flitig som en myra

Har sett några intressanta jobb som passar mig bra. Det är bara att söka, men jag har helt glömt bort, eller förträngt, att det inte går att skriva en ansökan på en kvart. Det tar tid, det ska redigeras och gärna läsas av andra innan den går iväg till arbetsgivaren. Men men, vi får se var det landar.

Nelly har bara pang bom gått från att vara ett litet spädbarn till att vara en hel liten person, ett barn. Hon är liten och nätt men ganska lång, fortfarande. Sitta själv kan hon inte ännu och inte heller har hon fått några tänder. Det är mycket annat som gör att jag upplever hennes förändring. Hon är medveten om så mycket och väldigt nyfiken. Hon smakar på allt och vill dra i allt som kommer för henne, om det så är farmors krukväxter, mormors scarves eller mitt hår.

Hon leker gärna ensam med sina ringar och klossar. Och får hon tag i en bok så bläddrar hon bland sidorna och småpratar med bilderna. Att ligga på filten och förflytta sig genom att rulla och vrida sig åt olika håll fungerar hyfsat men jag märker att hon börjar bli lite frustrerad för att hon inte kan krypa. Sitta själv kan hon ännu inte heller men det är på gång.

Gåstolen hemma hos farmor och farfar har hon i helgen fått nys på hur hon ska förflytta sig i. Mycket roligt att se. Därifrån har hon även god utsikt över katten Katten och hunden Klara. Klara och Nelly går för övrigt bättre och bättre ihop. Mycket glädjande att se.

Nu ska utemöblerna trollas fram från under presseningen. Undrar hur mycket jobb det är med att få teaken fin igen. Nåja, det blir fint när det är klart.

En dag på jobbet

Idag har min dag hittills sett ut som följer:

• Amma och Nelly


• Få henne att inte slita sönder min näsa och mitt hår


• Klippa hennes Naglar


• Köra 3 maskiner tvätt, köra torktumlaren, hänga tvätt


• Fylla diskmaskinen och sätta igång den


• Plocka upp de sopor som skatorna har rotat fram ut soptunnan


• Byta blöjor


• Gå barnvagnspromenad


• Handla mat


• Prata lite med grannen som jag träffar utanför affären


• Dammsuga 2 utan 3 våningar


• Beställa service till bilen


• Ringa banken


• Laga lunch


• Prata med kompisar på MSN


• Titta lite på facebook


• Läsa lite i dagstidningen


• Leka med Nelly


• Köpt träningskort


• Gjort mina övningar för nacke och axlar

Vill varna känsliga läsare

Ok.. nu ska jag prata om bröst och kropp. Läste denna artikel i Aftonbladet. Den handlar om bröst och att man så länge som möjligt ska undvika BH med bra stöd just för att slippa få hängbröst. Men det funkar inte för alla. Så det var ju bra att de la till det där på slutet. Att större byst behöver stöd. Det kanske är bra för vävnaderna i brösten att användas men inte för axlar och rygg att bära upp tung byst.

Babysim

Det var dags för babysim igår. Fick hoppa över förra veckan pg sjukdom, se tidigare inlägg. I helgen har vi badat Nelly både lördag och söndag för att öva att ligga på rygg i vattnet. Det har gått jättebra och hon har simmat med benen och plaskat en del. Verkade tycka det var jättekul att sitta i badkaret med badankorna, grodan och pappa.

Igår på simmet så gick allt jättebra till en början. Men efter ett par minuter började hon gnälla och böka lite. Jaja tänkte jag, det kanske bara är som hon är ovan. Men hon hade ju ändå fått bada i helgen. Nelly blev på lite bättre humör i ungefär 30 sekunder (tidsangivelserna är väldigt ungefärliga) för att sedan börja skrika. Inte "det är något som är jättefel och jag har ont" skrika utan mest "jag vill inte mer" skrika. Vad göra? Distrahering är en bra metod som brukar funka. Med hjälp av de andra föräldrarna, som ändå förstår men har barn som inte skriker utan badar, simmar och dyker, försökte vi distrahera Nelly. Funkade i ungefär samma tidsperiod som jag angav ovan. Hon fick låna en gummianka. Stoppade in hela näbben i munnen men fortsatte gnälla. Inte mycket att göra än att avbryta simmet. Väl inne i duscharna blev det inte bättre. Så fort jag la ner henne för att kunna duscha av henne och mig lite snabbt så började hon gallskrika . Jaja.. Inte mer att göra än att försöka hålla henne i famnen medan vi duschar. Sen lugnade hon sig när hon fått kläder på sig och somnade jättegott i bilen hem.

Jag tror att Nelly försökte säga mig något. Kanske att hon inte gillar att simma. Nästa gång får vara ett sista försök och då ska jag försöka få med mig Martin dit. Funkar det inte då så får vi lägga av med simmet. Det är inte rättvist mot henne att tvinga henne i en bassäng om hon inte vill det.

Om jag hade varit man hade jag nästan dött

Jag har varit förkyld. Superförkyld. Efter påsk drabbades jag av ett illasinnat virus som har förpestat min tillvaro fram tills nu. Jag har haft jätteont i halsen, haft huvudvärk, varit supertäppt i näsan och fått slemmig hosta. Nu är det mesta över. Jätteskönt. Lite hosta kvar och lite det täppta är nästan helt borta. Skönt att kunna andas.

Det är roligt att reflektera över hur olika man kan reagera på att man är sjuk. Jag har gnällt och varit trött och jobbig, men hade jag varit man (stor varning för stereotyper och generaliseringar) hade jag nästan dött. Jag som kvinna tyckte det var jobbigt och ville bara lägga av ibland. Jag sov dåligt, fick ta alvedon för att kunna äta och dricka, orkade knappt gå ut. Men hade jag varit av icke kvinnligt kön skulle jag nästan dött, eller behövt läggas in på sjukhus. Så måste det vara med tanke på hur sjuka män ofta blir när de får lite snuva.

Har vi, män och kvinnor, olika smärttrösklar eller är det så att män blir jättesjuka för att de vill bli omhändertagna? Ha.. nästa gång jag blir sjuk ska jag bli som en man, jag ska sjukskriva mig och bara oja mig. Framförallt som jag klarade en superförkylning som en kvinna.

Lekplatsfika

Igår på eftermiddagen kom det långväga besök från Lomma. Min kollega och vän Emilia kom på besök med hennes 14mån dotter. Lilltjejen, Alma, är så härligt söt med blåa ögon och linblont hår. Hon går jättebra och traskade omkring på lekplatsen precis utanför vårt hus medan jag och och henne mamma fikade. Smaskens med fika ut. Kaffe i termoskannan och kladdkaka i plastburken. Alma åt skorpor som bara blev sandigare och sandigare.

Skönt att få prata trädgård, hemma liv och allt annat som vi brukar prata om. :) Och ett avbrott i mitt vanliga vardagslunk.