Om jag hade varit man hade jag nästan dött

Jag har varit förkyld. Superförkyld. Efter påsk drabbades jag av ett illasinnat virus som har förpestat min tillvaro fram tills nu. Jag har haft jätteont i halsen, haft huvudvärk, varit supertäppt i näsan och fått slemmig hosta. Nu är det mesta över. Jätteskönt. Lite hosta kvar och lite det täppta är nästan helt borta. Skönt att kunna andas.

Det är roligt att reflektera över hur olika man kan reagera på att man är sjuk. Jag har gnällt och varit trött och jobbig, men hade jag varit man (stor varning för stereotyper och generaliseringar) hade jag nästan dött. Jag som kvinna tyckte det var jobbigt och ville bara lägga av ibland. Jag sov dåligt, fick ta alvedon för att kunna äta och dricka, orkade knappt gå ut. Men hade jag varit av icke kvinnligt kön skulle jag nästan dött, eller behövt läggas in på sjukhus. Så måste det vara med tanke på hur sjuka män ofta blir när de får lite snuva.

Har vi, män och kvinnor, olika smärttrösklar eller är det så att män blir jättesjuka för att de vill bli omhändertagna? Ha.. nästa gång jag blir sjuk ska jag bli som en man, jag ska sjukskriva mig och bara oja mig. Framförallt som jag klarade en superförkylning som en kvinna.