Ingen liten bebis vill ge sig till känna. Eller jo det gör Kotten genom att sparkas och sätta en fot (eller två) i sidan på mig.
Men ut vill bebisen inte. Tydligen trivs den bra i min mage och jag och hela familjen vill inget hellre än att den ska vilja komma ut. Det får vara värt all smärta och plåga, eller vad det nu blir. Snälla bebisen kom ut nu!
----
Idag bjöd jag hit pappa på lunch och friidrottstittande. Mycket spännande och vilken prestation Susanna Kallur gjorde. Och jag förstår verkligen hennes tårar. Efter all satsning och sen hamna en hundradel från medaljplats och ytterligare en hundradel från ett silver. That sucks! Som det ibland heter.
Men det var kul att ha pappa här. Han hade med sig lite bilder på världens sötaste brorson som han varit och hälsat på i Stockholm. Pappa är en mycket stolt farfar och berättar gärna och utmålande om hur go och underbar Ossian är. Jag kan inte mer än hålla med. Tyvärr träffar jag gullungen alldeles för sällan, men det ska förhoppningsvis blir lite mer besök framöver när Kotten kommit ut. Ska inte vara så svårt att ta tåget eller flyget upp. Måste ju bara få rätt på sömn och ammandet först. Ett senare problem.
Vi promenerade en sväng i villaområdet här brevid och det var intressant att diskutera trädgårdsidéer med pappa. Han håller på att göra om helt i trädgården, stenläggning ska det bli istället för buskar och grejer. Inte helt och hållet min grej, men jag förstår ändå hur han tänker.
-----
Vill också berätta att jag har världens bästa vänner. Tack för att ni finns allihop!
1 kommentar:
Du är välkommen hälsar Ossian!
Skicka en kommentar